Resenären

Resenären

Thailand 16, 17 & 18 Nov 2011

BloggPosted by Bokblad Wed, December 26, 2012 22:55:53

FÖRORD

Thailand Forumet går det att läsa om hur jag mötte min fru som är ifrån Thailand. Yui och jag träffades under min första Thailand resa. Här är andra del- historien om hur det gick sedan.

Historien här, är mitt goda kom ihåg, över foton från 16 november - 16 december 2011 som jag fotograferade i området runt Khorat i centrala Thailand. Jag återge min upplevelse i ord och bild för jag tycker det är kul och har inget kommersiellt syfte med det. Jag manipulerar inte med mina foton, de är beskurna ibland men oftast är de bara rakt upp och ner sådana som de är. Kamerorna jag använde var Panasonic TZ20 och Canon HS 115. Fotona är förminskade, med en sämre skärpa som resultat.

Inom en framtid blir det också en tredje resa till och förmodligen många fler om jag får behålla hälsan och livet.


-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

16 November 2011 i Sverige/Danmark

Innan vi hamnade på flygplanet hände det klassiska. Jag mitt nöt glömmer plånboken hemma och upptäcker det när vi är halvvägs till Kastrup flygplats i Danmark. Sådant får bara inte hända men det händer ändå och det händer mig. Jag skriver inte det bara för att göra det hela mer spännande, utan sådant var det. Det är ett skämt tänker man först när det händer. Sen känns det precis som klippt ur en komedifilm, när man letar febrilt först i alla fickor. Sen stoppar bilen drar ut packning och alla väskorna. Ingen plånbok ingenstans. Då fattar man, kommer i chock, vänder bilen och köra 8 mil extra innan man är påväg till flygplatsen igen. Så resan började som den skulle. Så skönt, så skönt det känns i hela kroppen när man då äntligen pustar ut och hinner med planet.

16 November 2011 resan till Thailand har börjat

Sååå, nu var vi i alla fall på flygplanet och började närma oss Thailand. Denna gången valde vi Thai Airways, så vi slapp byta flygplan. Skönt för alla. Mindes vad Yui berättat när Yui och barnen reste till Sverige. TonKaw den lilla illmariga flickan i det rosa på fotot, gömde sig på Frankfurt flygplats när de skulle byta flygplan. TonPai pojken på fotot och Yui min fru sprang runt och letade överallt efter henne på denna stora flygplats, måste känts som en omöjlig uppgift. Till på köpet inte kunna språket. TonKaw var bara 4 år då. Hon höll tydligen koll på mamma och TonPai hela tiden när hon följde efter dem och hade tyckt det var jättekul att de letade efter henne överallt. Till sist blev TonPai och Yui ledsna och började gråta. Det var först då TonKaw förstod att det var fel och hon måste ge sig till känna. Hon är inte rädd för mycket, en tjej i min stil. Skönt att slippa sådana incidenter. Nä nu skulle vi bara ta det lugnt och ha det skönt. Få uppleva Thailand och besöka platser jag aldrig varit på tidigare, drömmer jag om. Dessutom utan kurragömme på flygplatser.

När jag sitter där i planet får jag efter en stunds sovande en insikt om den sorg jag kommer att känna. Jag ska ju behöva lämna det land jag reser till, det land som jag ska leva i ett kort ögonblick. Hur fort tiden kommer att gå och hur jag ska komma till att älska de människor jag möter där. Man vet ju aldrig om man kommer dit igen, en gång till och får möta dem igen. Smärtan jag ska behöva känna och dölja mina tårar som jag kommer till att ha, när jag ska säga mitt "goodbye". Den smärtan vet jag redan om här, innan jag landat. Jag ska ha den igen och igen, när jag lyfter för att flyga till Sverige. Känslorna infinner sig alltid när jag lämnar en bit av mitt hjärta kvar. Just att behöva lämna det jag kommit att förälska mig i och det gör ont. Faktiskt mycket ont redan här och nu på flyget dit. Nä nu ska jag tänka på hur kul det ska bli.

17 November 2011 nere på jorden igen

Stor välkomstkommite väntade på flygplatsen, Yuis familj, kusiner, grannar och Gud vet vad, hämtade oss i Bangkok. Hur stor var bilen egentligen? Skulle Gustafs barnvagn alla väskorna. Dessa stackars väskor som farit ut och in i bilen när jag inte hittade min plånbok. Skönt alla väskorna fanns här men hur länge till? Plus allt folket, några syns inte på fotot.

Skulle vi få plats alla?
I mitt stilla sinne tänkte jag och tänkte igen... bilen? Ja, ja vi har olika kulturell bakgrund så vi ska sitta ovanpå varandra. Det har ju de flesta sett på foton, i Thailand och Indien är 7 stycken på en moppe ingenting. Så 10-12 stycken i en hyrbil typ "folkabubbla" plus alla väskorna uppe på biltaket och Gustafs fina barnvagn på toppen, som en krona på verket. Kan ju inte vara någonting, inte i Thailand.

Mina farhågor besannades, inte...
Vi har olika kulturell bakgrund. En privatbuss väntade på oss. Nu till hälften fylld, av mamma och pappa (svärmor och svärfar), plus diverse släktingar, plus väskor och Gustafs barnvagn. Nu äntligen på väg till hemma och hemmets lugna vrå i Thailand.

Det tog en stund att ta sig igenom allt vatten för att komma ut ur Bangkok men det gick.

Man ska inte säga att översvämmning ser vacker ut men det ser rofyllt ut. Det hade precis varit stor översvämning i Bangkok.

Till sist var vi så äntligen hemma i Thailand.

Hemma i Thailand sätter vi oss genast och kollar på TV, så är kulturen hos det mest TV-tittande folket i världen. Kändes precis som hemma i Sverige, fast i Sverige kollar vi mindre på TV rent statistiskt.

Gustaf och mormor (svärmor) hittade en leksak att leka med.

Ett stort centralt rum där allt socialt umgänge sker finns i vårt hus.

Det finns tre mindre sovrum i anslutning till det stora rummet och ett stort kök som är lika stort som det stora rummet. En toalett och ett seperat badrum.

Plus en liten affärslokal på framsidan av huset som nästan känns som ett uterum. Här åt vi frukost varje morgon tills butiks inredningen kom på plats. Här ska svärmor flytta in, från sin gamla butikslokal och sälja tillagad mat och annat till människor som passerar på vägen utför till och från fälten där de arbetar på dagarna.

Det är lite ovanligt men elefanter passerar affären ibland dessa ska också till och från arbetet. Tyvärr inte någon gång då vi var där. Min svägerska Bom plåtade lite för min skull dessa elefanter när de passerade utanför på vägen. Jag har alltid velat ha en elefant, en sådan där tokig pojkdröm.

Här är min söta svägerska Bom som är i färd med att tillrättavisa lilla illmariga TonKaw

Svärmors gamla butik och gatukök

Här är ett foto från 2007, förra gången jag var i Thailand också här svärmors gamla butik som den såg ut då, nästan helt oförändrat. Då var det en grusväg utanför idag är det en asfalterad väg. Om ni ser på fotot, så står det gamla boningshuset på stolpar, det var för att djur, typ ormar och annat ska ha det lite svårare att ta sig in.

Det är inte så mycket ormar man ser. Jag hittade ett nytt ömsnings-skinn (inte inne i huset men strax utanför) från kanske en kobra och den är ju giftig. Tyvärr glömde jag fotografera det och fanns det inte kvar. Den måste varit ganska stor för skinnet var ungefär att passa min hand och handled. Jag vet att de ofta hade påhälsningar av olika ormar tidigare men nu har de ordentliga dörrar som kan hålla alla djuren utanför. Hundar, kattor och höns strövar omkring, överallt.


Läs här om hur jag mötte Yui 2007: Thailand Forumet



18 November 2011

Mycket folk här ute sysselsatta med att skala vitlök och jordnötter.

Stålkonstruktion utslängd på marken?

Kryddstarkt!

Hmmm vad var egentligen på gång, var det här det vanliga livet i Thailand? Detta var förberedelse för någonting. Minns jag frågade varför det var så mycket folk? Det skulle bli lite fest. Förberedelse för en fest som jag inte hade en aning men nu började ana.

Jag började ana att något större var på gång.

Något som jag överhuvudtaget inte hade haft en aning om före resan. Yui hade visst nämnt något men...

Nu hade nog hundratals stolar anlänt .

Avancerat arrangerande av blommor pågick

Det diskades stora grytor, skålar och annat

Presenter packades in under svärfars ledning

Här är Jubjag t.v. som har vunnit några miss-tävlingar i provinsen och är vacker, fotot ger henne inte rättvisa. Jed t.h. byns ladyboy som så gärna vill bli byta kön till kvinna. En jättesnäll kille. Vi blev kompisar. När jag skulle resa till Sverige fick jag en matlåda av honom och det var ju gulligt av honom. Tror andra män i byn ser ner på honom, han är ju lite fjollig.

© Sten Göran Bokblad

Nästa >>>







  • Comments(0)//blogg.bokblad.se/#post1